Åh, asså jag har verkligen den bästa killen i hela världen. Verkligen. Han är så gullig och snäll och man kan verkligen inte få nog av honom. Han är bäst, och han är min :') Höhö. Tycker om dig så mycket!
Häromdagen så hjälpte jag Nicklas, hans mamma och hans syster att stapla ved, kände mig rätt så duktig faktiskt. Och jag gjorde det frivilligt, haha. Blev nästan lite förvånad själv över det höhö. Är det kanske så att jag slutat vara lika lat?? Eller jag är iallafall på god väg haha. Hehe, stolt över mig själv.
Nu ska jag orka mig upp ur sängen och äta frukost hade jag tänkt. Sedan ska jag träffa någon psykolog grejsimojs klockan ett...whä. Orkar inte.

Jag känner att jag bloggar rätt så ofta haha, undrar om det ens är någon som läser. Förutom typ min moster :P

Just nu sitter jag vid köksbordet tillsammans med Anci, Cecilia och Ancis kompis Ewa. Jag sitter och dricker apelsinjuice som om det var vatten eller något haha, jag hade fan kunnat dricka flera ton av apelsinjuice. ÄÄÄÄLSKAR!
Snart ska jag städa rummet lite snabbt och lätt, sedan fixa mig och sedan vid två blir det att dra till Lönsboda och träffa muppen. Ska hjälpa han med veden och sedan tänker jag anfalla hans säng och krama hans kuddar. Mohahah. Så ond jag är :') Seriöst, jag älskar verkligen hans säng haha. Och sen ska jag leka med hans katter också, åh dom söta små liven. Man får ju aldrig nog av dom heller, de är ju så otroligt underbara! Haha.
Nä, nu ska jag sluta uppehålla er med mig tråkiga snack. Hoppas alla får en superbra dag! :))

Av alla misstag man gör så lär man sig en läxa, jag har förstått det nu. Tydligen krävdes det att jag skulle göra samma misstag två gånger för att förstå läxan. Men kanske var det värt det, för det kommer förmodligen leda till något bra. Allt dåligt leder till något bra i slutändan, ännu en sak jag lärt mig. Nu när kag lärt mig läxan så vet jag att aldrig aldrig aldrig att jag gör detta misstaget igen iallafall. Men det lär ju ändå inte hända. Jag har inga fler hemligheter nu. Jag känner mig naken..som en öppen bok. Men kanske är det det bästa. För jag är sååå trött på att leva i skuggorna hela tiden, leva i en lögn. Skönt att slippa det nu iallafall. Jag vill vara den där ärliga, bra Amanda som folk tycker om. Den Amanda som Nicklas gjort mig till. För med honom kan jag vara mig själv, han låter mig vara töntig och stimmig och samtidigt så låter han mig säga vad jag tycker och tänker, göra sånt jag tycker om, han pratar med mig, lyssnar på mig, förstår mig, finns för mig. Det finns helt klart ingen underbarare än denna pojken. Mitt allt.
Jag har slutat skära mig, börjat äta något sånär ordentligt igen (första gången på va 2 år), slutat bita på naglarna och förstått att jag är fin precis som jag är och att jag inte måste vara perfekt. Jag har kommit till den insikten att allt det där som jag en gång i tiden tyckte var fult med mig själv faktiskt är fint. Jag är fin. Och det känns så inihelvetets skönt att säga det och veta att jafan, det stämmer ju! Efter igår så insåg jag en massa saker, och minst hälften av alla de sakerna vet jag inte vad det var. Jag vet bara att allt det jag förstod, det var viktigt och bra. Hela jag känner mig starkare, bättre, finare. Jag känner mig som jag. Mer än vad jag gjorde innan. Mer än vad jag gjort någonsin innan. Kanske berodde det på att jag var rädd som jag förstod allt det jag förstod igår. Rädd för att förlora allt som betyder något. Rädd för att förlora mig själv. Tankarna var där hela förmiddagen igår. Men de försvann sen. Och nu tänker jag ALDRIG mer låta dom komma tillbaka. Det spelar ingen roll att det bara är tankar och att jag inte lyder dom. Jag vill inte ens tänka tankarna. För jag är värd så mycket bättre. FÖR JAG ÄR BRA. Jag är inte dålig! Jag är inte misslyckad! Jag är inte värdelös! Och jag behöver inte vara rädd längre! Jag är Amanda. Och det finns ingen annan på jorden som jag hellre skulle vilja vara. <3

Spenderade söndagen tillsammans med Linda och hennes pappas hund Bamse, så här kommer lite bilder sen dess!

Har spenderat hela helgen tillsammans med älskade, bästa, underbaraste Nicklas och de fina vännerna Kevin, Linus och Linda.

Jag gör misstag, det gör vi alla, men när jag gör det känns det dubbelt så illa. Kanske stämmer det, kanske inte. Jag vill inte förstöra detta som är så bra, och nu har jag inga fler hemligheter, inga fler lögner, inget mer som kan förstöra. Jag tänker kämpa för det här, kämpa för att folk ska få tillbaka förtroendet för mig, kämpa för att visa att man kan lita på mig. Jag är ju en bra människa, jag är inte dålig. Jag är hur bra som helst, inte misslyckad eller helt fucked up i huvet som många andra. Jag tänker inte bara på mig själv, jag håller vad jag lovar, jag är inte som andra! Jag är verkligen inte det! Och jag vill verkligen inte att folk ska tro det heller. Jag vill bara gråta, behöver en kram. Vill ha min älskling här. Men för tillfället får jag nöja mig med Linda och hennes pappas hund, en av de finaste hundar jag någonsin träffat. Vackra Bamse. Kärlek i massor till den hunden, verkligen!
Jag saknar Nicklas, trots att vi träffades bara för några timmar sen. Jag vill att han ska vara här med mig, hålla om mig, pussa mig på pannan och kinden, hålla mig i handen, säga att jag är fin och att han tycker om mig. Åh, min älskling.
Hoppas att saker och ting ordnar sig snart, att allt blir bättre. För jag klarar inte detta.... :(

Nu kommer lite bilder från innan idag när jag, Nicklas och Linus träffade mamma i Osby, också en bild på Bamse också :)))<3

Är så trött på mig själv. Just saying. Orkar inte med att jag är så respektlös och idiotisk hela tiden. Måste sluta med det. Visst, jag har blivit en myyyycket bättre människa jämfört med hur jag var förr, men detta funkar inte. Jag måste bättra mig mer, men samtidigt så får jag inte förlora mig själv på vägen. Och det vet jag att jag inte kommer göra, men ändå. Vill inte vara rädd för att alla de som verkligen betyder nått för mig ska sluta tycka om mig.

Ärlighet varar längst, det är ju så det ska vara. Men varför känner jag mig då så misslyckad efter att berättat den enda grej jag inte ljugit om. Jag ville att det skulle vara bra att jag sa det, jag trodde jag var duktig som var ärlig. Men tydligen inte. Nu känner jag mig så enormt misslyckad och vet inte vad jag ska göra, har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Håller på att bryta ihop totalt. Jag klarar inte detta. Jag försöker intala mig att jag gjorde rätt som var ärlig men samtidigt ångrar jag att jag ens sa något. Vissa grejer ska man inte säga.. Vissa hemligheterna ska man inte berätta helt enkelt. Klart man inte ska ljuga heller, men ändå. Jag orkar inte med mig själv.

Jävla idiot soc!!!! Vad är egentligen som de inte fattar??? Jag är inte fucking fem år, så de behöver inte behandla mig som om jag var det heller. Jag är snart femton år, jag vet hur jag känner, hur jag mår, vad som är bäst för mig och framförallt så vet jag hur jag fungerar! Men de fattar inte det!! Jag vill bara att de ska förstå hur jag menar. Att jag inte alls det vill att allt ska vara precis så som jag vill. Det enda jag vill är att stanna här och att allt ska fungera. Och det är ju precis det det gör, fungerar, fram tills de kommer och lägger sig i, får mig att må dåligt och förstör allt... Det är jobbigare än vad ni kan ana. Jag hatar dom så jävla mycket. Fan ta soc. Fan ta dom allihopa... Idioter. Jag klarar inte av dom mer. De bara förstör och får mig att må sämre ju, varför gör dom så??

Ligger i soffan och glor på Disney Channel. Är på lite bättre humör idag, och Disney gör ju en alltid glad. Rätt sjukt egentligen att det fanns en kille som liksom hette Walt Disney haha. Jaja, nu ska jag fortsätta glo. Höhö. Ha det skoj alla människor så bjuder jag på lite bilder också ;D