Jag vet att jag skriver väldigt mycket om min kärlek till Nicklas haha, men vet inte riktigt hur jag annars ska få ut alla mina tusentals tankar om honom. Är det såhär det känns att vara kär på RIKTIGT? Ja, ja det är det. Det är jag helt hundra procent säker på. Jag har aldrig känt såhär förr. Jag har aldrig vart kär.. Så därför känns det här så himla viktigt och speciellt och underbart. Han kanske tycker det är lite jobbigt ibland med alla mina kärleksförklaringar, men det finns så mycket jag måste säga och göra. Annars tror jag att jag kommer sprängas att lycka typ haha.
Men seriöst, jag älskar verkligen den grabben, min underbara otroliga smurf som inte kan annat än att få mig att le som ett fån varje gång jag ser han. När jag hör hans namn pirrar det i hela kroppen och jag blir helt överlycklig. Varje gång jag hör hans röst så trivs jag så bra. Varje gång jag ska träffa han blir jag fortfarande helt nervös och pirrig och jätteglad. Han är det bästa som hänt mig, jag hade inte klarat allt som hänt och händer utan honom. Underbara människa, tycker om dig så mycket.
Nästa fredag har vi vart tillsammans i två månader, och visst det kanske inte är så mycket. Men för mig känns det som en underbar evighet som jag trivs så bra i. Många fler månader kommer det att bli. Det är jag helt säker på. Du har gjort mig bra.
Jag är bra nu.
Och det är din förtjänst.
Älskar.
Kram.

Idag blir det att dra till BUP i Hässleholm.. Och Nicklas är sex timmar bort från mig och jag kommer inte kunna krama honom. Fan. Ingen bra dag idag... Inte bra alls. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Mår skit, verkligen. Vill bara gråta... Vilket jag gjorde hela kvällen igår. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vet att jag klarar det och så.. Men jag är inte alls på humör. Jag är bara irriterad och ledsen och JAG VILL INTE. Jag behöver en kram. Känner mig ensam och osäker.... Gillar inte alls att känna så. Jag hatar att vara ensam. Jag har varit det alldeles för mycket i mitt liv...klarar inte av det längre.

Dagen började konstigt och jobbigt och med tårar som inte ville sluta rinna... Men den blev bättre när jag kom hem till Nicklas, gosa med katterna, kramades och pussades med världens bästa och fick medicin och nässpray. Imorn ska jag till skolan, vare sig jag är bättre eller sämre, äta lunch med nickepicke och sedan ska han till sin pappa och stanna där i cirka en vecka..
Kommer kännas lite tomt att vara i skolan och veta att han inte är i Lönsboda som han brukar, men det kommer gå hur bra som helst ändå. Vi snackar ju varje dag ändå liksom.
Tänk att den dag med hundratals tårar kunde sluta med tusentals kyssar och snälla ord istället.
Är glad att allt är bra.
Glad att jag är jag.
Att du är du.
Vi är vi.
Tyckeromdigsåmycketattdetintefinnsplatsförmellan
rum

Har spenderat helgen hemma hos mamma tillsammans med finaste Nicklas. Igår var vi i Malmö och gick rundor i stan med min åttaåriga kusin Alma som jag inte träffat på ca ett år, helt underbart att träffa den fina tjejen igen. Saknat henne så.
När vi lämnade Alma hemma hos min moster igen och skulle bege oss till Ystad igen så pratade mamma med mosters gravida mage, och idag så kom min efterlängtade kusin som ska heta Frank. Alma och Frank. Sötisar.
Nu är jag och Nicklas äntligen hemma i Osby och jag är förkyld och trött och har ont i hela kroppen. Pallar ingenting. Mådde skit igår och inatt med :( Kommer inte kunna gå till skolan imorn om jag mår såhär iallafall. Fuck förkylningar.

Fraaaank :D

Idag var jag på soc i Ystad igen. Det var ett möte där både jag, Anci, mamma, pappa, Carro, soc och de från Familje Forum var med. Så det kändes faktiskt rätt bra iallafall, gällande detdär att vi va allihopa alltså. För då kan jag säga mitt för en gångs skull, få ut allt. Och det fick jag också. Vilket kanske inte var så jätte uppskattat. Förstår inte meningen med deras tankesätt, orkar inte. Så jävla irriterande!!!! Men äh, inga dåliga besked iallafall, och så länge det inte är det så är jag glad. Jag är lycklig, jag njuter av livet och lever i nuet. Dag för dag kämpar jag, tänker mig för en extra gång och ännu en gång, gör mitt bästa hela tiden och gör allt jag kan. Jag jobbar verkligen på att bättras, och jag har verkligen kommit långt på vägen redan. Men trots det så är det flera tusentals mil kvar innan jag har fixats helt och håller. Jag har mycket i livet jag missat och förstört dessa åren, alldeles för mycket som jag behöver jobba ikapp och laga. Men jag fixar det. För denna gången har jag stöd och hjälp och helt underbara människor omkring mig. Det gör mig så glad.
Nicklas var med mig idag och satt utanför medan jag var inne på mötet och när jag blev förbannad och ledsen och gick ut därifrån så kramade Nicklas mig och jag lugnade ner mig lite och sedan sa han åt mig att gå in på mötet igen. "Du klarar det, det vet du" sa han. Åh, underbara människa. Det är ju tack vare dig jag klarar allt, älskling. Min fina mupp. Du är det bästa som hänt mig. Kramar i massor. <3

Nu har jag fixat på min byrå, tagit upp mina älskade böcker ur lådan och ställt dom ovanpå byrån istället. Dom ser så fina ut där, så ståtliga. Så underbara. Funderar även på att spika upp min tavla och air brush målningen som pappa målade till mig. Min dröm har alltid varit att ha ett rum där man blir fascinerad av att gå in. Jag vill ge folk intrycket att jag är en såndär varm mysig människa. Och om jag har ett rum med tomma väggar och alla grejer nerstoppade i en låda, hur ska jag då kunna visa vem jag är? Jag är tjejen som älskar musik, älskar att rita, skriva, måla och läsa. Jag är galen i Harry Potter och att fota. Jag vill verkligen ha en systemkamera, och en ordentlig dator och en mobil som man kan ta fina bilder med. Jag älskar att kramas och jag förr mig jag hela tiden, ett falskt leende som jag klistrade på för att inbilla alla att jag mådde bra. Nu för tiden ler jag nästan hela tiden, pga dessa underbara människor i min närhet som stöttar mig hela tiden. Jag vore ingenting utan dom. Helt fantastiska människor som tycker om mig för den jag är, tycker att jag är fin, förklarar för mig att jag är bra och att jag duger, och som verkligen bryr sig om mig. Jag är så lycklig här och nu. Detta är livet. Är det här livet har varit hela tiden? Är det bara jag som vart på fel ställe förut? Lite så känns det iallafall.
Nu lyssnar jag på Elvis Presley och fortsätter städa mitt rum! :)

Jaha, här ligger jag i min säng och letar efter böcker som jag kan köpa/önska mig i present. Vill börja läsa igen, ordentligt. Vill ha alla Harry Potter böckerna, både på svenska och engelska. Jag vill ha Hungerspelen-böckerna på engelska. Det finns så mycket jag vill ha, så mycket jag vill läsa. För läsa är en del av mig. Jag samlar på det. Jag älskar att ha böcker, som är mina egna. Jag älskar att kunna säga att jag har läst den och den och den boken. Jag älskar det. Orden, meningarna, kapitlen, författarna. Det är underbart att smälta in i en bok, inte ha med något annat i världen att göra, utan det är bara en själv, i bokens värld.
När man mår dåligt är det en av de bästa grejerna man kan göra, försvinna ifrån världen en stund med en bok i handen.
Åh, kärlek i massor till böcker.

Idag blir det att dra till Liseberg med hela familjen Kvant haha. Senast jag var på Liseberg var när jag var liten och då åkte jag inte så jättemycket för att jag var för liten och rädd för det mesta. Det enda jag verkligen minns är att det var pirat tema och att det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv på den tiden.
Hoppas att idag också blir rätt så bra iallafall, det tror jag säkert. Jag älskar karuseller, men oftast vill jag åka med någon jag tycker om, eller en kompis. Annars vill jag åka själv liksom. Men aja, det löser sig nog.
Nicklas ger igen mot mig idag genom att sova länge nu när jag tvingades gå upp tidigt haha. Alltid annars är det ju jag som får sovmorgon och han som måste upp tidigt. Så igår när vi messade så sa han att nu, äntligen, skulle han ge igen och sova länge, haha min lilla mupp.
Nä, nu måste jag klä på mig, haha det är ju en fördel om man ska åka nånstans liksom ;) ha det gött alla människor!