Idag är det tre månader sedan som jag och Nicklas låg bredvid varandra i min säng hemma hos mamma och pratade om oss. Han låg med armarna om mig, andades mot min hals och luktade på mitt hår. Jag förklarade hur mycket jag tycker om honom och att jag ville att vi skulle vara tillsammans "på riktigt", officiellt, och inte bara "på g". Nicklas sa att ja, det ville han med. Jag kunde inte sluta le, svårare än så var det tydligen inte. Nu hade jag en pojkvän. Och den finaste av dom alla dessutom. Dagen efter var jag till och med tvungen att dubbelchecka med honom om vi verkligen var tillsammans nu eller om han bara råkat säga det i sömnen eller något. Han skrattade och sa "Ja, men det bestämde vi ju igår. Nej, jag somnar inte när man pratar om sådant". SÅ HIMLA FIN.

Jag minns en gång när vi typ nyss träffats och vi kom in på ämnet Harry Potter. Vi började prata om vilken som var den bästa av filmerna och kom fram till att vi båda gillade Hemligheternas Kammare mest. Efter det så älskar jag Hemligheternas Kammare ännu mer än förut, bara för att jag vet att det är hans favorit med. Allt ja gör gör jag för honom. När jag klär på mig på morgonen tänker jag alltid på om ifall Nicklas skulle tycka att det var fint osv. När jag undviker att bli arg på någon eller något som stör mig så är det tack vare att jag vet att Nicklas bara skulle sagt till mig att jag slösade energi på något helt onödigt.
Jag älskar Nicklas. Över allt annat på hela jorden. Och idag har han vart min, bara min, officiellt i tre hela månader. Och lyckligare än mig kan ingen vara. Du är den första jag tänker på på morgonen när jag vaknar, den sista jag tänker på på kvällen innan jag somnar och den jag drömmer om på nätterna. Alltid. Du är med mig hela tiden, och jag ger dig all kärlek jag kan älskling. Tack för att du finns. Tre månader, är så glad. Och många många fler ska det bli. Kramen