Igårkväll när jag messade med Nicklas så insåg jag ett par grejer som jag trott att jag insett förut, men bevisligen inte. 1) Det fungerar inte att lägga över alla mina problem på andra människor, ibland måste man bita sig i tungan, ta ett djupt andetag och i värsta fall gå och gråta ut för sig själv. MEN INTE FÖR ALLA ANDRA HEEEELA TIDEN. 2) Om jag accepterar att jag mår dåligt de dagar jag gör det så får jag skylla mig själv. 3) Det hjälper inte att bara sitta still och vänta på att problemen ska lösa sig själva, man får faktiskt ta tag i det innan det går för långt just pga att man bara suttit. 4) Jag sätter alldeles för stor press på vissa människor (Nicklas i detta fallet) och är alldeles för på helahela tiden, stressar honom och lämnar aldrig space. Det funkar inte att jag gör så längre!

Jag vet att jag sagt det massvis med gånger - att jag ska ta tag i mitt liv och bättras på riktigt för en gångs skull. Men det är nog först nu det verkligen gått in i huvudet och jag fattar. Så därför ger jag mig själv en sista (hoppas ju på att det inte ska behövas fler gällande detta) chans och reser mig upp än en gång. För jag kan om jag vill. Det vet jag ju.
Jag är starkare än många andra, annars hade jag inte stått här idag. Och problem löser INTE sig själv. Så nu tar jag och tar tag i dom, för ingen annan kan ju göra det åt mig.

Idag är jag placerad i sängen och tänker inte göra någonting alla. Har ont i halsen och huvudet men känner mig iallafall bättre än vad jag gjorde för några dagar sen. Så jag vilar som satan idag och ska somna tidigt med så att jag blir helt frisk nu och till helgen när jag och Nicklas ska till mamma i Ystad och pappa i Skurup en snabbis på fredagen (Nicklas ska köpa en röd ratt av pappa).
Min dator verkar inte vilja som jag vill men hoppas att den vill det när jag duschat. Ska glo på Cougar Town och Segemyhr och sova som om jag aldrig sovit förr. Yey.
Och imorn är det onsdag vilket betyder två roliga lektioner sist på dagen och sen e det torsdag vilket betyder två roliga lektioner först på dagen. Wonderful. OCH SEN ÄR DET FREDAG OCH JAG SKA KRAMAS MED MIN POJKE HELA HELGEN FÖR HAN ÄR BÄST. (hmm förlåt om jag är lite ivrig men jag är glad att han är min bara).

Igår så tittade han och jag på Paranormal Activity och jag blev jätterädd osv, och sen titta vi på Karlsson på taket istället en stund innan vi satte oss där nere med hands mamma och syster och jag lutade mig mot honom och han pillade mitt hår så att jag nästan somnade. Bästa. Pojkvännen. Någonsin.

Nu ska jag hoppa (*hopp*) in i duschen och sedan äta frukost och sen sova lite till tror jag. Ha det gött.

Gårdagen spenderades hemma hos Nicklas med att ominstallera min dator, titta på Bert och en film om en blondie tjej som går med i militären.
Sedan gick vi en extremt lång skogspromenad med Rex och det kändes som om hela världen var vår. När man går sådär, helt ensam i skogen med någon man tycker så mycket om, så vill man aldrig därifrån. Det känns så bra. Att vara mitt i ingenstans, gå runt hela skogen, vandra bland miljontals löv, hitta stubbar med smileys på och älgarnas morötter. För med honom är allt bra. Allt är perfekt och underbart. Och jag trivs så bra med det.

Sedan när vi kom hem till mig så var jag en gnällig och irriterad Amanda men Nicklas kramade mig, kittlade mig, fick mig att le och gjorde mig glad igen. Och när vi skulle sova och jag inte kunde slappna av(har börjat få problem med att kunna somna igen...) så lovade han mig att försöka hålla sig vaken tills jag somnat också kliade han mig på ryggen och pillade i mitt hår och jag somnade där, i hans famn, så himla underbart och fantastiskt. Och jag är så glad.
Han är den viktigaste biten i mitt pussel. Älskar dig gubben. (jag är bara din Amanda, glöm aldrig det<3)

Fredag igen ja.
Veckorna går snabbt som satan nuförtiden känns det som. Dagarna långsamt och veckorna snabbt. Imorgon ska jag och Nicklas fixa med min dator så att den slutar sega.

Känns som om jag förstår hur mycket som helst nuförtiden. Till exempel idag på matten, blev helt förvånad! Jag förstod en massa, jobbade ikapp helt enormt mycket och är så stolt över mig själv. Allt känns bra!!!!! Också hade jag fysik prov med idag och det kändes verkligen som om det gick bra denna gången (det var två ord jag inte kunde, en grej jag inte förstod och en annan grej som jag var lite förvirrande gällande men tror att jag gjorde rätt) DETTA KOMMER BLI SKITBRAAAAA!!!!!!
För tillfället ligger jag nerbäddad i sängen och tittar på Segemyhr. Det är en grymt rolig serie så jag rekommenderar alla att se denna muppiga serien! :D nu ska jag glo lite till och sen sova. Hoppas alla har det bäst!

Igår efter skolan så mötte jag upp Rebecca, Nicklas mamma, och deras nya hund Rex och vi gick och handlade och sedan mötte vi Jossan vid bussen. Vi gick hela vägen hem till Nicklas och det var hur skönt som helst att liksom bara gå! Och speciellt med Rex som ser ut som ett lejon, fast svart också. Nicklas kom med hem lagom tills vi var hemma och vi lagade mat, åt och sedan körde vi och hämtade en säng som Jossan köpt. Den var rund och resten av kvällen spenderade vi med att hjälpa henne med den och sen dricka kaffe och titta på tv.
Jag trivs så otroligt bra hemma hos Nicklas, Rebecca och Jossan. För mig är hemma där Nicklas är. Jag tänkte på det igår, och det är rätt jobbigt egentligen. Att jag inte känner mig hemma någon annanstans, för jag kan ju liksom inte hänga efter Nicklas hela tiden (mer än vad jag redan gör alltså haha). Och klart jag trivs hos Anci och Håkan, verkligen, självklart gör jag det. Men det som gör mig ledsen är att detta är en fosterfamilj, en familj jag aldrig kommer bli en del av på samma sätt som i ens egen familj liksom.
Och min egen familj trivs jag inte hos, emellanåt tänker jag inte ens de som min familj och skäms så mycket över det, för det känns så elakt att tänka så. Men det är inget jag kan hjälpa.
Nicklas är min familj, den jag älskar och den som alltid finns hos mig. Och ja, det kanske inte är så bra att jag bara har han och hans familj, men för tillfället orkar jag inte försöka leta upp var min plats är osv. För jag har det bra som jag har det och det mesta brukar lösa sig själv, och om det inte gör det ber jag om hjälp så att det gör det.

Idag är det tre månader sedan som jag och Nicklas låg bredvid varandra i min säng hemma hos mamma och pratade om oss. Han låg med armarna om mig, andades mot min hals och luktade på mitt hår. Jag förklarade hur mycket jag tycker om honom och att jag ville att vi skulle vara tillsammans "på riktigt", officiellt, och inte bara "på g". Nicklas sa att ja, det ville han med. Jag kunde inte sluta le, svårare än så var det tydligen inte. Nu hade jag en pojkvän. Och den finaste av dom alla dessutom. Dagen efter var jag till och med tvungen att dubbelchecka med honom om vi verkligen var tillsammans nu eller om han bara råkat säga det i sömnen eller något. Han skrattade och sa "Ja, men det bestämde vi ju igår. Nej, jag somnar inte när man pratar om sådant". SÅ HIMLA FIN.

Jag minns en gång när vi typ nyss träffats och vi kom in på ämnet Harry Potter. Vi började prata om vilken som var den bästa av filmerna och kom fram till att vi båda gillade Hemligheternas Kammare mest. Efter det så älskar jag Hemligheternas Kammare ännu mer än förut, bara för att jag vet att det är hans favorit med. Allt ja gör gör jag för honom. När jag klär på mig på morgonen tänker jag alltid på om ifall Nicklas skulle tycka att det var fint osv. När jag undviker att bli arg på någon eller något som stör mig så är det tack vare att jag vet att Nicklas bara skulle sagt till mig att jag slösade energi på något helt onödigt.
Jag älskar Nicklas. Över allt annat på hela jorden. Och idag har han vart min, bara min, officiellt i tre hela månader. Och lyckligare än mig kan ingen vara. Du är den första jag tänker på på morgonen när jag vaknar, den sista jag tänker på på kvällen innan jag somnar och den jag drömmer om på nätterna. Alltid. Du är med mig hela tiden, och jag ger dig all kärlek jag kan älskling. Tack för att du finns. Tre månader, är så glad. Och många många fler ska det bli. Kramen

Ligger i soffan hemma hos mamma och är helt slut efter en långlång dag. Har fikat med mamma på Snuggles och krängde en gigantiskt kanelbulle, sedan gick mamma, jag och Jani till konstmuseet och tittade på en utställning där. Åt på Max och hyrde sedan film och köpte godis.

Nu har vi tittat igenom tre timmar av "Torka aldrig tårar utan handskar" och jag började nästan gråta. Alltför många känslor på en och samma gång, och nu ska vi äta pizza. Rätt så bra dag om jag får säga mitt, kommer somna gott iallafall. Och imorgon blir väl en otroligt lat dag innan jag drar hemåt igen! :) kramar

Är hos mamma i Ystad och nu och ska vara här över helgen. Igår var jag med Nicklas, missade bussen hem på kvällen och han fick köra mig hem istället så han sov hos mig. Hela fina natten med den bästa på jorden.
Och nu är jag i Ystad och ska somna till Harry Potter och Hemligheternas Kammare. Godnatt gott folk, hoppas ni har det bra. Kram