För en stund sen skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag skrev hur bra jag haft det i helgen och om alla jag träffat. Men tog bort det inlägget nu. För vet ni vad? Jag har haft det bra när jag vart med mamma, inte annars. Människorna jag träffade... Va spelar det för roll? Jag TRÄFFADE dom, men jag UMGICKS inte med dom. Jag satt där. Jag fanns inte. Jag var osynlig. Jag bara satt där och längtade därifrån, hela tiden. Jag är trött på dom. Allihopa. Jag vill inte längre. Aldrig mer. Inte Ystad folk... Inte någonsin igen. Jag klarar inte det. Jag är inte en av dom längre, varför försöker jag synas bland människor som står med stängda ögon. Från och med nu har jag gett upp hoppet om varenda Ystad människa som jag en gång i tiden kallade min vän. Jag tänker inte säga förlåt, för vet ni vad? Ni förtjänar det. För det var såhär ni gjorde mot mig när jag bodde på behandlingshemmet, när jag bodde i Osby förra gången. När jag behövde er som mest lämnade ni mig ensam. Förstår ni hur mycket det sårade??? Men nu behöver jag er inte mer. Ni är inget i mina ögon mer. Hejdå.

Nicklas och Kevin...med er finns jag. Ni får mig att känna att jag för en gångs skull syns. Ni är så mycket mer på riktigt än vad någon annan människa någonsin vart mot mig innan. Jag tycker om er så mycket. Hade inte klarat detta utan er. Ni är underbara. Kramis <3

JAG FÅR STANNA. åh fatta glädjen. är helt överlycklig. HERREGUD.

Soc påstår att de förmodligen inte kan ha ett besked idag...men de måste förstå! Jag kan inte gå såhär fler dagar, jag klarar inte av det! Jag måste ha ett ordentligt besked, inget jävla hoppande fram och tillbaka för jag. kan. inte. hantera. det!!! Det är inte rättvist att jag ska behöva gå här dag in och dag ut och vara nervös, inte veta, vara rädd, vara ledsen, må skit. Jag har mått så så att det både räcker och blir över i mitt liv och behöver inte må så nått mer faktiskt! Nu börja det regna ute så jag funderar på att gå ut och försöka lugna ner mig...för nu kommer ångesten igen.

Har sovit huuuur bra som helst inatt, trots att jag vaknat typ 1000 gånger. Rätt konstigt egentligen ju, att jag ändå sovit bra. Men iallafall så har jag inte ens drömt. Har vart en drömlös, skön, lugn natt. Såå skönt. Ska snart orka mig upp ur sängen, klä på mig, äta frukost, läsa lite, fixa rummet och sedan förmodligen börja ringa soc. Jag struntar faktiskt i om han pratat med alla han ska prata med, för idag ska jag ha ett jävla besked. Jag är fortfarande nervös över vad han kommer säga, och får fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Men idag ska jag vara stark, inga tårar, inte bryta ihop och sköta samtalet med Anders lugnt och moget. Jag klarar detta. Jag vet det!! Och inte bara för min skull, utan även för Nicklas. För det är ingen av oss som mår bra av det här. Fortsätter kämpa, ska vara stark nu. Jag vet, och alla andra vet också, att om det är NÅGOT jag är bra på, så är det att snacka haha. Jag är grym på att argumentera, diskutera osv osv. Detta kommer lösa sig. Inget att vara ledsen för, för jag kommer få ett bra besked. Jag känner det på mig.

Blev inget besked idag. Idioten sket i att ringa -.-"
Men Nicklas kom iallafall hit och visst, det tog ett tag, men jag blev till slut på bättre humör och nu har vi bestämt att vi ska vara glada. Jag är glad om han är glad. Och han är glad om jag är glad. Inget ska få göra mig ledsen. Så jag håller humöret uppe och tittar på glada filmer och känner mig tuff! Och det blir nog att sova tidigt idag, måste sova. Har inte gjort det på två nätter nu. Duktigt Amanda, duktigt.
Aja, nu ska jag gå på toa och sedan fortsätta titta på min film (y)

Klockan två ska Anders ringa Anci... Orkar inte vänta. Har så ont i magen, mår så dåligt. Vill att det ska vara ett bra besked. Det SKA det vara. Det MÅSTE det vara. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Om han inte ringer vid två så ska Anci ringa och ringa tills hon får ett svar. Tur att man har någon som verkligen hjälper iallafall!

Har inte haft något internet så har inte kunnat skriva något. Imorgon (eller ja, "idag" blir det ju egentligen men aja) så ska soc komma med besked om hur det blir med den dära hemflytten....jag vill verkligen inte. Inte nu. Inte än. Det krossar mig totalt. Hela jag rasar samman. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte gå här och vänta mer. Jag vill ha ett besked. Ett bra besked. Jag kommer inte kunna hantera ett dåligt. Det kommer jag verkligen inte kunna... Jag har gråtit till och från hela dagen. Är så rädd. Klarar inte det här. Jag måste få stanna här, för att inte bli som förr. Jag måste.

Ligger i sängen och tittar på Wallander-Mastermind. Har kommit in i en sån liten Wallander period nu känner jag haha. Och asså, egentligen är ju dom rätt så hemska. Så..brutala. Vissa är riktigt jobbiga också och det värsta är ju att såna grejer faktiskt kan hända i verkligheten. Det är rätt så uschigt faktiskt..

Jag känner mig riktigt jävla unken så funderar på att hoppa in i duschen och sedan titta klart på filmen efter det istället. Blö..
Hade det iallafall otroligt mysigt både igår och nu idag. ~GLAD~