Känner mig inte alls lika peppad för skolan idag, har ingen aning om varför. Men äh, slutar vid två idag, så det kommer nog gå hur bra som helst idag med. Behöver ju bara gå på lektionerna, göra vad jag ska, och sen så kan jag åka hem och lägga mig igen. Yey.

Igår var första skoldagen, det gick hur bra som helst. Nicklas mamma och syster följde med mig och hjälpte mig hitta rätt. Jag pratade inte direkt med någon i klassen men när jag kom hem så snackade jag med några på Facebook sen på kvällen. Tror nog att det blir enklare idag, jag kommer förhoppningsvis inte vara HELT ensam iallafall. Och det känns hur bra som helst! Nu bär det snart av till bussen och det är dags att överleva andra dagen lika bra som jag överlevde den första! Taggad! :)
Det här kommer gå skitbra! Jag klarar det!

Idag skulle jag egentligen åkt till bup i Hässleholm ... Men nä, nu är tydligen hon sjuk, och det gör mig jävligt irriterad. Visst, jag vill inte dit, verkligen inte. Men nu hade jag ju faktiskt förberett mig & bestämt mig för att jag skulle klara av det! Och nu blir det inte av!! Det är otroligt irriterande kan jag berätta -.-
Idag får jag väl förhoppningsvis träffa Nicklas och då vet jag att alla dessa känslorna och tankarna som virvlar rundor i mitt huvud..dom kommer lugna ner sig och jag kommer bli lugn och känna mig trygg igen. Just nu är jag bara förvirrad, ledsen och vet inte vad jag ska göra. Jag har inte fått en riktig kram på flera dagar och känner mig så ensam :(
Det är en av de saker som jag hatar med mig själv, att jag alltid är så beroende av alla andra människor. Och aldrig kan försöka komma på något att göra själv.... När jag var liten så lekte jag ju själv osv osv. Vad är skillnaden från då och nu, bortsett från att jag inte LEKER nu?!
Det är ju inte så farligt att vara ensam, nu för tiden kan inget skada mig, inte ens när jag är ensam. Jag vet ju det, så varför känner jag mig så osäker och rädd hela tiden? Dumt ... :( men äh, det blir säkert bättre med tiden, det mesta brukar bli det.

Hur orkar vissa människor egentligen lägga ner energi på att GNÄLLA och BRÅKA? Vad tjänar det egentligen till? Hade jag vart förälder och haft mitt barn hemma över en helg, tre dagar, två nätter, så hade jag tagit vara på det, gjort det bästa av det och inte börjat gnälla/bråka/diskutera över småsaker. För det är ju inte värt det! Men det verkar det inte vara någon som förstår...tyvärr. Jag har bara gått här och väntat på att det ska bli bråk, har vart så rädd för att göra fel, HAR VERKLIGEN GJORT ALLT JAG KAN. Men tydligen blev det fel ändå. Pga att jag skrivit här på bloggen i fredags att "jag är den enda som försöker". Herre. Gud. Ursäkta, men vem tvingar dig läsa? Läser du min blogg så får du helt enkelt acceptera att det jag skriver är så som jag känner, min åsikt och saker som jag känner att jag måste få sagt helt enkelt. Gillar du inte det jag skriver så tycker jag att du kan sluta läsa på direkten faktiskt. För jag vill inte att någon ska komma och gnälla över grejer jag skrivit här, och att det ska bli BRÅK för att jag säger vad jag tycker och tänker. Vi har yttrandefrihet i det här landet, det hoppas jag att ni vet. Och den friheten kommer ni aldrig någonsin kunna ta ifrån mig. Det kanske är dags att börja förstå det nu, så slipper vi tusentals framtida bråk och onödiga diskussioner. Tack. Detta inlägget är riktat till några vissa personer, och dessa personer vet vilka de är så jaa.
Till slut så vill jag bara säga att fuck detta, går fan och lägger mig snart tror jag ..

Blir så trött på hur dagens barn beter sig! När jag var liten så LEKTE jag. Jag satt med mina barbiedockor och leksaksbilar och roade mig själv helt enkelt. Men nu för tiden sitter ju alla ungar med iPhones, iPad osv osv och om man säger till dom att gå och leka så får man bara höra "amen nä, palla". Så himla bortskämda. Leksaker kommer inte existera länge till om det fortsätter såhär, fan asså, hur kunde världen bli så förstörd? Jag ser inget bra med det faktiskt. Varför ska alla hela tiden ha det senaste, nyaste, bästa. Vad är meningen? Varför ska alla vara bättre än varandra hela tiden? Så jävla onödigt. Jag fick min första mobil när jag var 11 år. Och nu får jag reda på att min bror som är 9 år ska få en mobil för att han ska börja gå hem själv från skolan. VA?! Jag gick hem själv från skolan låååångt innan jag fick mobil, och det brydde dom sig inte om. Och samma som att min bror har fått skaffa Facebook, jag fick inte Facebook förrän jag var 13. Vafan, var är all rättvisa? Jag stör mig som fan på det där. Men orkar faktiskt inte lägga energi på det. Tycker bara att det är dumt att dagens barn är som dom är ...

Då är man hemma hos pappa nudå, första gången på flera veckor nu. Har saknat mina bröder helt sjukt mycket! Så himla kul att äntligen träffa dom, se dom, prata med dom. Det kanske blir en rätt bra helg nu trots allt, för jag orkar verkligen inte bråk. Jag kommer inte klara av det. Men ibland så känns det som att hur man än gör och hur man än vrider och vänder på grejer så är det alltid något man gör fel. Det är så tröttsamt och får mig att må så himla dåligt. Jag tänker göra allt jag kan denna helgen för att det inte ska bli bråk, men tyvärr så hjälper det ju inte att BARA jag gör något. För att det ska bli riktigt bra så krävs det ju liksom att alla hjälps åt.. Men jag kan inte komma på ett enda tillfälle då alla hjälpts åt samtidigt... Hoppas på det bästa denna helgen, verkligen. För jag vill inte må dåligt, speciellt inte nu när jag äntligen mår riktigtriktigt bra igen! Inget får förstöra det här nu.

Haft en grym dag med Ronja idag. Har saknat henne så, saknat dedär Manda&Ronja dagarna. Det var så skönt att ha en sådan dag igen. Vi tittade på film, krängde chips, drack cola, Ronja låg och tryckte upp sina fötter i mitt ansikte och tog upp alla plats i min säng. Haha, men mycket skratt blev det iallafall. (Y)
Imorgon kommer Tony från soc hit...usch, vill inte träffa han. Men tänker faktiskt klara av det, för jag vet att Nicklas kommer komma hit sen efter jobbet imorn, och då kommer alla soc bekymmer vara ur världen, vi kommer ligga nära, han håller om mig och jag kommer vara trygg. Slippa vara rädd. Min finaste älskling, åh va mycket jag tycker om han. Längtar så tills jag får krama han imorn. Behöver verkligen honom just nu.

Aja, får väl titta på trassel och försöka sova lite nu så att jag är pigg imorn. Hoppas på det bästa. Kramisar i massor till alla i världen som känner att just ikväll behövs en kram :))
Nu kommer lite bilder på lilla fjortis Ronja och mig :P

Varje gång jag gör något bra, spelar ingen roll om det är en stor eller liten grej, så blir jag helt överlycklig. Det var så länge sen som jag var BRA och tänkte på någon annan än mig själv. Nu till exempel när jag hjälp Nicke osv så har jag känt mig så himla duktig. Det känns bra att hjälpa andra, man mår bättre av det. Och jag är stolt över mig själv. Verkligen. För såhär var jag aldrig förr. Och detta känns så himla bra. Jag är glad att jag är såhär som jag är nu. Jag är bra nu, och ingen är nog mer stolt över mig än vad jag själv är. ?