Jag vill inte höra fler gånget av fler personer att jag mår dåligt. För det gör jag verkligen inte. Jag mår BRA, helt jävla underbart. Men självklart, jag är en femtonårig tjej som är känslig och blir lätt stressad. DET ÄR SÅ JAG ÄR. Och det betyder inte att jag mår dåligt. Och att jag ofta är inne på mitt rum och tittar på film osv betyder heller inte att jag mår dåligt, för det är sån jag är helt enkelt.
Blir så ledsen att folk tror det, att jag mår dåligt. Arg och ledsen och besviken. Tur att man iallafall har någon som bryr sig och vill hjälpa, kärlek till Nicklas.<3

Nu har Nicklas åkt härifrån och jag är ensam igen. Men äter mackor och tittar på Vänner så det är rätt lugnt ändå, tror jag.
Jag ligger och tänker på det jag skrev här på bloggen igår och har kommit fram till att det nog inte spelar så stor roll egentligen, allt det där. Jag har Nicklas och är nöjd sol ffaan med det. Det finns ingen jag hellre skulle vilja ha som mitt Hemma. Han är allt för mig, och han är den bästa tryggheten en människa kan ha. Och jag är så glad att han är just MIN. Jag mår så underbart.
Och ja, visserligen mår jag rätt dåligt varje gången åker ifrån mig, men jag vet ju att det aldrig kommer dröja länge innan vi ses igen.

Fan va lycklig han gör mig! Haha. Jag skriver om honom helt sjukt mycket här på bloggen känns det som, men för tillfället bryr jag mig inte. Det är han hela mitt liv cirkulerat runt. Så då är det väl mestadels han bloggen får handla om också helt enkelt. Min vackra. Med det där leendet, de där ögonen, de där händerna, de där skrattet, den där rösten, den bästa på jorden. Jag älskar älskar älskar honom. Pussar i massor.

Imorse kom Nicklas och hämtade mig och vi åkte till Lönsboda. Det var kaos här hemma på morgonen så det var rätt skönt att komma bort. Egentligen hade jag nog behövt bara ligga och ta det lugnt tillsammans med Nicklas, men det får vi ta imorn istället.
Idag träffade vi Tobbe, fixade lite med a traktorn han sålde idag och sedan körde vi och lämnade den någonstans vid Halmstad tillsammans med Kevin och Lina.
Rätt bra dag, jag gillar ju att åka bil.. Och nu ligger Nicklas här bredvid mig och andas tungt och sover. Vet inte vad det är med mig. Jag brukar hata att vara vaken ensam när han är här.. Och visserligen gör jag det nu med men jag kan inte sova. Jag orkar inte. Och har för många tankar om att jag inte duger.

Det känns lite som att alla har en trygghet som jag inte har. Jag är i utkanten av allas liv liksom. Mamma har Jani och hans flickor, pappa har Carro och pojkarna, Anci och Håkan har Cecilia och sina egna barn och barnbarn osv, Nicklas har Rebecca och Jossan, mormor har morfar.. Osv osv. Så har tankarna gått i mitt huvud hur länge som helst nu.
För vem har jag?
Jo, Nicklas. Han är mitt "hemma". Det är med honom jag TRIVS, det är med honom jag är TRYGG. Utan honom vet jag varken ut eller in och jag är ensam. För jag känner mig hela tiden utanför. Förutom när jag är ensam med Nicklas alltså. Så fort man är med någon så märker man att "fan. Jag står här ensam". För jag har ju ingen annan än Nicklas! Det bara är så ju. Och visst, det räcker gott och väl för mig, men ändå. Jag älskar honom, och vill inget hellre än att vara med honom hela tiden. Men vad ska jag göra? Han vill ju inte vara med mig HELA TIDEN. Tyvärr. Och när han INTE kan vara med mig så är jag ett vrak. Och det skrämmer mig, det är sorgligt och idiotiskt. För det funkar inte att hänga upp så mycket på en person.(och det e väl typ det som e det enda negativa med att han e den enda jag har, att jag lägger alldeles för mycket på honom)

Det känns som om jag är i vägen när jag e mer andra än Nicklas.
Jag vill inte vara i vägen! Jag vill inte vara tråkig! Jag vill vara rolig och avslappnad som alla andra! Men jag kan ju inte. Jag är en osocial människa som inte alls snackar lika mycket som jag gjorde förr. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Nu ska jag nog försöka sova ändå, behövde nog bara skriva av mig lite. För så fort man försöker snacka med någon om detta så känns det inte som om personen lyssnar eller ens är intresserad. Så det är väl bättre att göra som förr och skriva istället för att prata så får det gå hur det går.
För vem bryr sig egentligen om mitt eländiga kaos? Till och med Nicke har ju tröttnat på att bry sig om det..

Godnatt.

Idag hoppas jag att dagen går snabbt som ffaan för jag vill bara träffa Nicklas så fort som möjligt, krama honom, skratta, mysa.
Då är jag glad.
Fast först ska jag klara av skoldagen, det kommer nog gå bra det med.
Jag fick tillbaka mitt matteprov igår och ja...det gick inte så bra. Fick underkänt, hade 11 poäng av 40 och man skulle ha 17 för att få godkänt. Så jag var ju inte precis jättedålig haha. Bättre lyckat nästa gång.
Ha en bra dag! Kramen

Blir galen på min jävla mensvärk! Jag har inte mens, men har mensvärk, och det är otroligt drygt, haha. Ligger här och bara "neeeeej", typ.

Ligger nerburrad under min tjocka mysiga filt och mitt duntäcke och tittar på Pelle Svanslös och bara allmänt njuter av livet. Pelle Svanslös är så bra! Fast det är så synd om Pelle, men emellanåt förtjänar han ju Måns dumma kommentarer för Pelle är ju heller inte perfekt. Han är mallig och kaxig och tror att han är bättre än alla andra. Men samtidigt så är han så fin och söt, så man kan inte låta bli att gilla honom. Nu ska jag sova, natti natt.

Igår så träffade jag Nicklas, vi åt pizza på Viking och sen spenderade vi kvällen med att titta på Johan Falk och Vänner och sen somnade vi till Pelle Svanslös.
Att somna med honom är underbart..att vara i hans famn och anfalla honom med pussar och kramar hehe. Vi kanske ska träffas sen idag med, om han orkar. Annars ska vi iallafall träffas imorn för då är han ledig.

Hmm. Jadu. Jag älskar den pojken.

Blev förbannad på BUP igår.. För varenda grej man gör/säger är "ett tecken på att jag faktiskt kan ha adhd". Men herregud jag bryyyyr mig inte, inte längre, inte alls.
Träffade inte Nicklas heller igår och mådde skit hela kvällen pga ångest i massor så att jag nästan spydde. Men somnade iallafall gott när jag gråtit ur mig alla tårarna. Idag är humöret helt klart bättre och imorgon SKA jag träffa Nicklas (antagligen, men har iallafall övertalat mig själv det så att jag kan hålla humöret uppe och ha något att se fram emot).

Skolan går bättre och bättre dag för dag och jag mår skiiitbra. Förutom möjligtvis på spanskan (pga att jag avskyr läraren, blöblö dryg människa). Men förutom det så går det verkligen riktigt bra. Jag är på alla lektioner, är till och med med på idrotten, äter lunch på skolan, pratar med folk, gör mina läxor och prov och jag är så STOLT över mig själv.
Nu ska jag äta upp min mat och sen titta på Vänner!
Kramen

Idag är jag tydligen ledig från skolan pga att soc kommer hit sen och plus att jag ska till BUP. Ja..det känns väl rätt okej. Ska träffa Nicklas sen så det kommer nog gå bra.
För tillfället ligger jag i sängen och tittar på säsong 6 av Vänner, dricker apelsinjouise och äter choklad. Av någon anledning så känns allting bra, och jag trivs bra med den känslan.

Idag är Nicklas första praktikdag som lastbilskille, haha, tror inte ens att det är ett ord. Men det låter gulligt så nu får han faktiskt vara en lastbilskille oavsett vad :D smiiiile.
Igår så köpte jag en bok på Malmö Central och den är riktigt underbar! Den heter "förr eller senare exploderar jag" och är skriven av John Green. Det är rätt många som tipsat mig om honom och äntligen förstår jag varför. Jag läste de första meningarna och det räckte för att jag skulle vilja ha den och hela vägen från Malmö till Osby satt jag och läste och nu imorse läste jag med lite. Denna bilen kommer självklart bli en nu favorit. Den handlar om en tjej som har cancer och träffar en kille som också har/haft cancer. Det låter deprimerande och tråkigt när man förklarar det sådär men det är så mycket mer än två cancer sjuka människor, det är enormt. Jag har läst lite mer är 60 sidor och den är...UNDERBAR. Vet faktiskt inte hur man ska förklara det på något annat sätt. Rekommenderar ALLA att läsa den, det är verkligen värt det.
Kramen!