Drömde konstiga drömmar inatt med..drömde att jag hade flyttat hem, oxå var jag på rymmen och vägrade komma hem till mamma, men sedan kom jag på att jag glömt Börje, min nalle som jag haft sedan jag var liten, hemma hos mamma och cyklade hem för att hämta honom pga att han alltid är med på alla mina rymningar, var jag än flyttar, överallt. När jag då kom hem till mamma i drömmen så var där en massa poliser. En av poliserna som stod ute på gården sa till mig att jag inte skulle behöva sova hemma inatt för de trodde att jag skulle rymma igen isåfall. Mamma stod uppe i lägenheten och grät, när hon såg mig blev hon arg och när jag frågade efter Börje så skrek hon åt mig att hon hade gjort sig av med honom. Och så brast allt för mig och jag hotade mamma med att ta livet av mig om hon inte fixade fram Börje på direkten. Oxå sprang jag ut i trapphuset och mamma sprang efter, sedan vaknade jag. Och det första jag gjorde var att krama Börje och mådde direkt bättre.
Man kanske kan tycka att denna drömmen inte alls var speciellt obehaglig eller hemsk överhuvudtaget. "Herregud, det är bara en nalle", tänker nog de flesta. Men för mig har Börje alltid vart mer än bara en nalle. När jag var mindre så hade jag inte speciellt många vänner och då var det Börje som fick vara min vän. Alltid när jag vart ledsen har det vart Börje som fått trösta mig, när jag vart på rymmen så har Börje vart med mig, när jag har flyttat eller sovit borta hos helt främmande människor så har Börje också vart med. Så har det alltid varit och därför var det en rätt så jobbig dröm. För utan Börje...vem skulle då trösta mig? Vem skulle vara med mig hela tiden? Jag skulle vara ensam utan honom. Hur töntigt det än låter...

Gammal bild på Börje och mig haha <3

Detta blir nog ett rätt så kort inlägg, är trött som en jävla sengångare...eller något liknande.
Vid två tog jag bussen till Lönsboda och träffade Kevin. Innan jag träffade Nicke, när jag bara kände Kevin så höll han och jag på att jävlas med varann hela tiden, som syskon liksom. Men av någon anledning förstördes allt det där när vi inte umgicks lika mycket längre. Men idag kändes allt precis så som det ska. Han mobbade mig för att Amanda Sjöstedt blir A.S Och det tyckte ju han var ASkul haha. Vi gick hem till Linus och hämtade Kevins badkläder och sedan kom Nicke och hämtade oss och vi körde till någon sjö och badade. Jag brukar inte gilla att bada i sjöar, havet ska det vara. Men nu var jag ju liksom med mina favoritmänniskor på jorden, och det var faktiskt en väldigt fin sjö. Nicke och Kevin stod och lekte med sina magar och verkade ha väldigt roligt haha. Sedan kom Tessan och hon och Kevin badade medan jag och Nicke låg på bryggan. Jag har verkligen mått bra idag. När jag tänker på dagen så tänker jag bara på sådär..solsken, glädje, kärlek och vänskap. Haha, kan inte låta bli att le. Hoppas att imorgon också blir en bra dag!! :) Nu ligger jag i sängen, tittar på Trassel och känner mig nästan lite töntig som kan så gott som alla repliker haha, men spela roll. Helt underbar film ju :') haha. Godnatt :*

Nicke pillar på sin mage.. Oxå kevins hand till höger oxå jao.. Haha.

Nicke pillar på Kevins mage.. Öhm haha okey.

jag :**

Humöret har bara blivit bättre och bättre nu på några timmar. Känns helt underbart det här. Och vid tre ska jag till Lönsboda och träffa mupparna, och då blir jag väl bara på ääännu bättre humör. Känns bra att vara glad, trots att jag inte riktigt vet VARFÖR jag är glad. Men det måste man väl inte alltid veta? Så länge man är glad så spelar anledningen ingen roll. Inte just nu iallafall. Inte idag. Idag orkar jag inte tänka. Idag vill jag bara...vara. Vara mig själv, vara glad, skratta, le. Idag är idag.

Idag är jag på riktigt bra humör av någon anledning och skulle verkligen uppskatta om folk lät mig vara det idag. För det skulle betyda oerhört mycket. Varje sekund man mår dåligt förlorar man 60 sekunder glädje, så jag tänker hålla humöret uppe idag. Ska kanske till Lönsboda och träffa Kevin och Nicklas sen, och Nicke sa att vi kunde åka och bada då, vilket jag har längtat efter i flera dagar nu, att baaaaada! Idag känner jag att det är värt att hoppas. Så det är precis vad jag gör. Glada tankar^^
Jag ligger i sängen och är hungrig som ett jävla lejon så funderar på att orka resa mig från sängen, klä på mig och sedan gå ut i köket och äta frukost. Det känns som en bra idé, men jag är för lat för att orka resa mig haha. Men får väl ta och göra det ändå. Happyface humöret fortsätter :D

När jag flyttade till Osby nu andra gången så lärde jag känna Kevin bara några dagar efter att jag kommit ut från behandlingshemmet. Vi blev rätt så bra vänner direkt och har varit det sedan dess, han fanns för mig när ingen annan gjorde det och stöttade mig igenom en period där jag mådde så otroligt dåligt. Han hjälpte mig.
Sedan lärde jag känna Nicke, Kevins kompis i Lönsboda, och det tog inte speciellt lång tid innan han och jag snackade så gott som varje dag. Han var snäll, ville lära känna mig, tycker om mig för den jag är. Kevin och Nicklas är de underbaraste människorna jag någonsin träffat, verkligen. De flesta andra vänner jag haft i mitt liv har lämnar mig efter ett tag, tröttnat på mig, tyckt att jag klagar för mycket på allt osv. Nicklas och Kevin förstår att det inte är som jag klagar, utan att det är att jag berättar hur jag mår. Gör min röst hörd. Jag brukar inte lita på människor, folk brukar inte kunna få mig på bra humör när jag mår dåligt. Men Kevin och Nicklas kan. Vad de än gör så kan jag inte låta bli att le. Är glad att jag har just de som vänner, för utan dom hade jag vart ett vrak nu, totalt trasig. Men de gjorde mig hel och hjälpte mig må bra igen. Min fina homie och min fina lilla pojke. Kramis på er

En bild säger mer än tusen ord.

Att ligga och titta på Disney film får mig alltid på bra humör. Idag blir det att titta på Wall-E. Bara för att jag aldrig sett hela den förr haha. Känns rätt sjukt i och med jag sett typ så gott som alla Disney filmer 1000 gånger haha. Ligger under täcket och känner än en gång att allt kanske kommer lösa sig till sist. Tjalala. Allt går, bara man vill det tillräckligt mycket :)

Ena sekunden känner man hopp, känner att man klarar det här.. Och sedan nästa sekund så förstörs allt av respektlösa idioter. Tycker att pappa kan låta bli att ringa mig om han inte ringer för att säga förlåt för allt jävla skit han sa i fredags. Jag vill höra honom säga FÖRLÅT, för det är något jag aldrig någonsin hört honom säga till mig. Och det gör mig besviken. Idag när jag vaknade så mådde jag iofs dåligt pga drömmarna, men kände ändå att idag kunde nog blir en rätt så bra dag... Men nejdå. Istället blir allt skit...allt blir jobbigt...allt rasar. Än en gång. Och jag är rädd. Rädd att det som inte får hända ska hända.. Jag klarar inte detta...kommer bryta ihop :'(