JAG FÅR STANNA. åh fatta glädjen. är helt överlycklig. HERREGUD.

Soc påstår att de förmodligen inte kan ha ett besked idag...men de måste förstå! Jag kan inte gå såhär fler dagar, jag klarar inte av det! Jag måste ha ett ordentligt besked, inget jävla hoppande fram och tillbaka för jag. kan. inte. hantera. det!!! Det är inte rättvist att jag ska behöva gå här dag in och dag ut och vara nervös, inte veta, vara rädd, vara ledsen, må skit. Jag har mått så så att det både räcker och blir över i mitt liv och behöver inte må så nått mer faktiskt! Nu börja det regna ute så jag funderar på att gå ut och försöka lugna ner mig...för nu kommer ångesten igen.

Har sovit huuuur bra som helst inatt, trots att jag vaknat typ 1000 gånger. Rätt konstigt egentligen ju, att jag ändå sovit bra. Men iallafall så har jag inte ens drömt. Har vart en drömlös, skön, lugn natt. Såå skönt. Ska snart orka mig upp ur sängen, klä på mig, äta frukost, läsa lite, fixa rummet och sedan förmodligen börja ringa soc. Jag struntar faktiskt i om han pratat med alla han ska prata med, för idag ska jag ha ett jävla besked. Jag är fortfarande nervös över vad han kommer säga, och får fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Men idag ska jag vara stark, inga tårar, inte bryta ihop och sköta samtalet med Anders lugnt och moget. Jag klarar detta. Jag vet det!! Och inte bara för min skull, utan även för Nicklas. För det är ingen av oss som mår bra av det här. Fortsätter kämpa, ska vara stark nu. Jag vet, och alla andra vet också, att om det är NÅGOT jag är bra på, så är det att snacka haha. Jag är grym på att argumentera, diskutera osv osv. Detta kommer lösa sig. Inget att vara ledsen för, för jag kommer få ett bra besked. Jag känner det på mig.