Jag vet inte. Det känns så uppochner. Och jag vet inte ens VAD det är som känns uppochner... Det kanske är jag som är uppochner? Känner mig så försvunnen. Brukar inte känna såhär. Brukar antingen vara hur glad som helst och bara njuta av livet, eller så är jag superledsen och ligger och gråter hela tiden. Nu är det liksom som att jag...inte finns. Jag känner mig tom och ensam. Bortkommen. Försvunnen. Vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag är så totalt misslyckad och var jag än går så är det något med mig som är fel... Alltid. Jag är så trött på det. Blir så ledsen. Det känns som om att när jag ser de bra grejerna med mig själv, så ser alla andra det dåliga. Och när jag ser det dåliga så ser alla andra det bra. Det är jobbigt. Och det går upp och ner i vågor hela tiden. Och det knäcker mig. För det känns hela tiden som om folk försöker förstöra min glädje och jag klarar det inte. Den lilla glädje jag har, de fina personerna jag har i mitt liv.. Jag behöver det. Annars klarar jag inte mig igenom all skit som hela tiden är omkring mig. Jag vill inte krossas, än en gång, under mina egna problem. Jag kommer inte klara det. Vet inte längre vad jag ska göra. Har gått vilse i mig själv. Det enda jag vill är att jag nån gång ska kunna nå upp till folks förväntningar. Slippa gnäll. Bli omtyckt.
Tur att jag iallafall har någon här i världen som tycker om mig och som kan kramar och trösta mig när allt är jobbigt. Tycker om dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igårkväll när jag messade med Nicklas så insåg jag ett par grejer som jag trott att jag insett förut, men bevisligen inte. 1) Det fungerar inte att lägga över alla mina problem på andra människor, ibland måste man bita sig i tungan, ta ett djupt ande...

Idag är jag placerad i sängen och tänker inte göra någonting alla. Har ont i halsen och huvudet men känner mig iallafall bättre än vad jag gjorde för några dagar sen. Så jag vilar som satan idag och ska somna tidigt med så att jag blir helt frisk nu ...

Gårdagen spenderades hemma hos Nicklas med att ominstallera min dator, titta på Bert och en film om en blondie tjej som går med i militären. Sedan gick vi en extremt lång skogspromenad med Rex och det kändes som om hela världen var vår. När man g...

Fredag igen ja. Veckorna går snabbt som satan nuförtiden känns det som. Dagarna långsamt och veckorna snabbt. Imorgon ska jag och Nicklas fixa med min dator så att den slutar sega. Känns som om jag förstår hur mycket som helst nuförtiden. Til...

Igår efter skolan så mötte jag upp Rebecca, Nicklas mamma, och deras nya hund Rex och vi gick och handlade och sedan mötte vi Jossan vid bussen. Vi gick hela vägen hem till Nicklas och det var hur skönt som helst att liksom bara gå! Och speciellt med...