Jag mår bra nu, och har äntligen börjat komma över det gamla nästan helt. Och det känns underbart, det kan jag lova er. Min resa till det här har vart lång och extremt jobbig men det har vart värt det, ååh va det har vart värt det. Det var först och främst Nicklas som fick mig att verkligen resa mig upp och ta tag i det där kaoset jag levde i, han fick mig att förstå att det är inte bra att leva så som jag gjorde. Innan jag träffade honom så lyssnade jag inte på någon, inte min familj, inte mina syskon och inte de få vänner jag hade kvar. Det de sa gick in genom ena örat och ut genom andra, och jag gjorde ingenting för att stoppa det.
Men så fort Nicklas sa något så lyssnade jag, och jag förstår fortfarande inte varför, men jag är jävligt glad att jag gjorde det. Han fick mig att knäcka de sista rakbladen och bara det var ett gigantiskt steg som gjorde ont i hela min kropp men ändå fick mig att känna mig lättad. När ångesten kom så tänkte jag på Nicklas och lät alltid bli att göra något dumt, för jag visste att han inte ville att jag skulle göra det. Jag kämpade mig igenom dagar i massor av ångest över skolan, ångest över att ingen lyssnade på mig, ångest över att jag inte hade rakbladen osv, men det gick över lite mer för var dag, och nu får jag nästan inte ångest alls. Klart att det fortfarande händer, men långt ifrån lika ofta som förut. Rakbladen tänker jag inte ens på längre och skolan funkar äntligen perfekt för mig. Jag har sagt upp kontakten med så gott som alla i Ystad och börjat lära mig att hantera mitt humör bättre än vad jag gjorde förr. Jag rymmer inte mer, tänker inte ens tanken, och har börjat komma mer och mer överens med mamma igen.
Jag och Nicklas blev tillsammans det 13 juli och har alltså vart tillsammans i lite mer än 2 månader nu. Det känns underbart och jag har aldrig mått bättre. Han stöttar mig genom ALLT, och står vid min sida HELA TIDEN. Han var med mig när jag skulle på soc möte och så fort jag är nervös eller osäker så förklarar han för mig att jag är stark och att jag kommer klara det. Det är starkt av honom att göra det, att han orkar med mig och att an fortfarande finns för mig. Kanske är det för att han ser att jag blir bättre och bättre och att han också vet att jag kommer bli ÄNNU bättre.

Det här med att må bra är som att gå ner i vikt, det händer inte på två sekunder, det tar tid. Och under tiden måste man bygga upp massvis med styrka och självkänsla och verkligen tro på sig själv och inse att man faktiskt klarar det, bara man fortsätter kämpa. Det är svårt, ja, men det funkar inte att ge upp när man kommit halvvägs. För vad vill du egentligen helst? Vara fast i ett svart hål där du hatar allt och alla och till och med dig själv, eller vara fri i en värld där du kan må bra utan att ha en massa grejer som trycker inne i huvudet? Tänk på saken, och när du kommit fram till vad DU vill så ta tag i saken. Antingen ligger du kvar i gropen med ångest upp över huvudet, eller så tar du och börjar klättra upp därifrån.
Styrkekramar till folket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igårkväll när jag messade med Nicklas så insåg jag ett par grejer som jag trott att jag insett förut, men bevisligen inte. 1) Det fungerar inte att lägga över alla mina problem på andra människor, ibland måste man bita sig i tungan, ta ett djupt ande...

Idag är jag placerad i sängen och tänker inte göra någonting alla. Har ont i halsen och huvudet men känner mig iallafall bättre än vad jag gjorde för några dagar sen. Så jag vilar som satan idag och ska somna tidigt med så att jag blir helt frisk nu ...

Gårdagen spenderades hemma hos Nicklas med att ominstallera min dator, titta på Bert och en film om en blondie tjej som går med i militären. Sedan gick vi en extremt lång skogspromenad med Rex och det kändes som om hela världen var vår. När man g...

Fredag igen ja. Veckorna går snabbt som satan nuförtiden känns det som. Dagarna långsamt och veckorna snabbt. Imorgon ska jag och Nicklas fixa med min dator så att den slutar sega. Känns som om jag förstår hur mycket som helst nuförtiden. Til...

Igår efter skolan så mötte jag upp Rebecca, Nicklas mamma, och deras nya hund Rex och vi gick och handlade och sedan mötte vi Jossan vid bussen. Vi gick hela vägen hem till Nicklas och det var hur skönt som helst att liksom bara gå! Och speciellt med...