Jag är som jag är och kanske är det så att alla andra accepterar det, men inte jag. Jag vill inte vara jobbig, dryg och tjatig. Jag vill inte vara stimmig, barnslig och irriterande. Och jag vill inte må dåligt! VARFÖR MÅR JAG ENS DÅLIGT? Jag har ingenting, absolut ingenting att må dåligt för. Inte längre. Det jag mår dåligt för är ju det gamla, och vad finns det för mening med att vara ledsen över det nu? Svar: ingen jävla mening alls, så fuck it.
Snart kommer Nicklas hit och egentligen skulle jag gått ner i byn och handlat cola innan han kommer, men jag orkar inte resa mig. Ligger i sängen klädd i trosor och Nicklas t shirt och har ruffsigt hår. Funderar på att starta datorn igen och fortsätta titta lite på Vänner. Ja, det borde jag nog göra. Det är nog det smartaste.
Hoppas alla är gladare än mig, kram. (också lite tuffa rymd bilder)

Äh, rubriken säger allt. Haha, palla.