Dagen började konstigt och jobbigt och med tårar som inte ville sluta rinna... Men den blev bättre när jag kom hem till Nicklas, gosa med katterna, kramades och pussades med världens bästa och fick medicin och nässpray. Imorn ska jag till skolan, vare sig jag är bättre eller sämre, äta lunch med nickepicke och sedan ska han till sin pappa och stanna där i cirka en vecka..
Kommer kännas lite tomt att vara i skolan och veta att han inte är i Lönsboda som han brukar, men det kommer gå hur bra som helst ändå. Vi snackar ju varje dag ändå liksom.
Tänk att den dag med hundratals tårar kunde sluta med tusentals kyssar och snälla ord istället.
Är glad att allt är bra.
Glad att jag är jag.
Att du är du.
Vi är vi.
Tyckeromdigsåmycketattdetintefinnsplatsförmellan
rum