Livet är bra, underbart till och med.
Idag var jag med på idrotten för nästan första gången på ungefär två år. Det känns...stort, enormt och jag känner mig totalt oövervinnelig. När man stått ut med att bli kallad fet och ful gång på gång varje dag, fått stå ut med alla idiotiska blickar bara för att alla andra vart smalare så tröttnar man till sist. Och då vill man inte vara med på idrotten längre, vill inte byta om, duscha efter idrotten osv. Det är jobbigt. Men idag klarade jag det. Det gick bra, och jag är stolt över mig själv. Det kanske är svårt för andra att förstå hur stort det här egentligen är för mig, men det känns verkligen underbart.
Nicklas är ensam hemma tills på torsdag så var med han hela dagen idag och vi tittade på Johan Falk, åt rulltårta, drack kaffe och tittade på Bert. Vår humor är ju underbar haha. Och imorn ska vi titta på Harry Potter :D
Nu ligger jag i min mysiga säng och visserligen hatar jag att vara ensam men ikväll har jag konstigt nog inte något emot det, vilket också känns bra. Ikväll somnar jag till Pelle Svanslös och med ett leende på läpparna.