Känner att jag behöver skriva av mig lite om just..Harry Potter. JK Rowling. Hermione Granger. Ron Weasley. Luna Lovegood. Min lilla magikälla.
När jag var liten så var jag galen i Harry Potter och hade värsta HP-febern haha, men det där svalnade efter några år och jag började istället tycka att Harry Potter var töntigt och meningslöst, barnsligt osv osv.
Men när jag och Ronja bodde i Eksjö tillsammans så bestämde vi oss för att se alla Harry- filmerna och deras värld blev vår värld, och deras magi fyllde varenda dag i den låsta världen vi levde i. Jag började än en gång älskar Harry Potter och den där lilla flickan inom mig vakna upp och jag satt än en gång och blundade hårt när jag såg första filmen och Hagrid, Harry, Ron, Malfoy och Fang gick in i den förbjudna skogen och hittade den döda enhörningen.
Vi började gråta när Dobby dog och hedrade honom genom att leka husalf i flera dagar efter det att vi sett filmen, vi ropade till av förfäran när Dumbledore dog och började nästan gråta när Snape dog och vi äntligen förstod hur underbar han faktiskt är.
Harry Potter böckerna och filmerna fanns där hos mig när jag mådde som helst och fick mig att fortsätta orka och må bra, och nu för tiden när jag öppnar en Harry- bok eller ser någon av filmerna så är det som att magin kommer över mig likt ett glitterregn en september natt.

Nu ska jag och Nicklas snart burra ner oss i sängen och titta på De Vises Sten och åh va jag älskar att ha min pojke hos mig, finaste Nicklas. Älskar älskar älskar. Att hålla om honom mitt i natten är en av de bästa sakerna som finns.
Kram.