Direktlänk till inlägg 8 juli 2013
När jag flyttade till Osby nu andra gången så lärde jag känna Kevin bara några dagar efter att jag kommit ut från behandlingshemmet. Vi blev rätt så bra vänner direkt och har varit det sedan dess, han fanns för mig när ingen annan gjorde det och stöttade mig igenom en period där jag mådde så otroligt dåligt. Han hjälpte mig.
Sedan lärde jag känna Nicke, Kevins kompis i Lönsboda, och det tog inte speciellt lång tid innan han och jag snackade så gott som varje dag. Han var snäll, ville lära känna mig, tycker om mig för den jag är. Kevin och Nicklas är de underbaraste människorna jag någonsin träffat, verkligen. De flesta andra vänner jag haft i mitt liv har lämnar mig efter ett tag, tröttnat på mig, tyckt att jag klagar för mycket på allt osv. Nicklas och Kevin förstår att det inte är som jag klagar, utan att det är att jag berättar hur jag mår. Gör min röst hörd. Jag brukar inte lita på människor, folk brukar inte kunna få mig på bra humör när jag mår dåligt. Men Kevin och Nicklas kan. Vad de än gör så kan jag inte låta bli att le. Är glad att jag har just de som vänner, för utan dom hade jag vart ett vrak nu, totalt trasig. Men de gjorde mig hel och hjälpte mig må bra igen. Min fina homie och min fina lilla pojke. Kramis på er
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|