Blir så trött på hur dagens barn beter sig! När jag var liten så LEKTE jag. Jag satt med mina barbiedockor och leksaksbilar och roade mig själv helt enkelt. Men nu för tiden sitter ju alla ungar med iPhones, iPad osv osv och om man säger till dom att gå och leka så får man bara höra "amen nä, palla". Så himla bortskämda. Leksaker kommer inte existera länge till om det fortsätter såhär, fan asså, hur kunde världen bli så förstörd? Jag ser inget bra med det faktiskt. Varför ska alla hela tiden ha det senaste, nyaste, bästa. Vad är meningen? Varför ska alla vara bättre än varandra hela tiden? Så jävla onödigt. Jag fick min första mobil när jag var 11 år. Och nu får jag reda på att min bror som är 9 år ska få en mobil för att han ska börja gå hem själv från skolan. VA?! Jag gick hem själv från skolan låååångt innan jag fick mobil, och det brydde dom sig inte om. Och samma som att min bror har fått skaffa Facebook, jag fick inte Facebook förrän jag var 13. Vafan, var är all rättvisa? Jag stör mig som fan på det där. Men orkar faktiskt inte lägga energi på det. Tycker bara att det är dumt att dagens barn är som dom är ...

Då är man hemma hos pappa nudå, första gången på flera veckor nu. Har saknat mina bröder helt sjukt mycket! Så himla kul att äntligen träffa dom, se dom, prata med dom. Det kanske blir en rätt bra helg nu trots allt, för jag orkar verkligen inte bråk. Jag kommer inte klara av det. Men ibland så känns det som att hur man än gör och hur man än vrider och vänder på grejer så är det alltid något man gör fel. Det är så tröttsamt och får mig att må så himla dåligt. Jag tänker göra allt jag kan denna helgen för att det inte ska bli bråk, men tyvärr så hjälper det ju inte att BARA jag gör något. För att det ska bli riktigt bra så krävs det ju liksom att alla hjälps åt.. Men jag kan inte komma på ett enda tillfälle då alla hjälpts åt samtidigt... Hoppas på det bästa denna helgen, verkligen. För jag vill inte må dåligt, speciellt inte nu när jag äntligen mår riktigtriktigt bra igen! Inget får förstöra det här nu.

Haft en grym dag med Ronja idag. Har saknat henne så, saknat dedär Manda&Ronja dagarna. Det var så skönt att ha en sådan dag igen. Vi tittade på film, krängde chips, drack cola, Ronja låg och tryckte upp sina fötter i mitt ansikte och tog upp alla plats i min säng. Haha, men mycket skratt blev det iallafall. (Y)
Imorgon kommer Tony från soc hit...usch, vill inte träffa han. Men tänker faktiskt klara av det, för jag vet att Nicklas kommer komma hit sen efter jobbet imorn, och då kommer alla soc bekymmer vara ur världen, vi kommer ligga nära, han håller om mig och jag kommer vara trygg. Slippa vara rädd. Min finaste älskling, åh va mycket jag tycker om han. Längtar så tills jag får krama han imorn. Behöver verkligen honom just nu.

Aja, får väl titta på trassel och försöka sova lite nu så att jag är pigg imorn. Hoppas på det bästa. Kramisar i massor till alla i världen som känner att just ikväll behövs en kram :))
Nu kommer lite bilder på lilla fjortis Ronja och mig :P

Varje gång jag gör något bra, spelar ingen roll om det är en stor eller liten grej, så blir jag helt överlycklig. Det var så länge sen som jag var BRA och tänkte på någon annan än mig själv. Nu till exempel när jag hjälp Nicke osv så har jag känt mig så himla duktig. Det känns bra att hjälpa andra, man mår bättre av det. Och jag är stolt över mig själv. Verkligen. För såhär var jag aldrig förr. Och detta känns så himla bra. Jag är glad att jag är såhär som jag är nu. Jag är bra nu, och ingen är nog mer stolt över mig än vad jag själv är. ?

Åh, asså jag har verkligen den bästa killen i hela världen. Verkligen. Han är så gullig och snäll och man kan verkligen inte få nog av honom. Han är bäst, och han är min :') Höhö. Tycker om dig så mycket!
Häromdagen så hjälpte jag Nicklas, hans mamma och hans syster att stapla ved, kände mig rätt så duktig faktiskt. Och jag gjorde det frivilligt, haha. Blev nästan lite förvånad själv över det höhö. Är det kanske så att jag slutat vara lika lat?? Eller jag är iallafall på god väg haha. Hehe, stolt över mig själv.
Nu ska jag orka mig upp ur sängen och äta frukost hade jag tänkt. Sedan ska jag träffa någon psykolog grejsimojs klockan ett...whä. Orkar inte.

Jag känner att jag bloggar rätt så ofta haha, undrar om det ens är någon som läser. Förutom typ min moster :P

Just nu sitter jag vid köksbordet tillsammans med Anci, Cecilia och Ancis kompis Ewa. Jag sitter och dricker apelsinjuice som om det var vatten eller något haha, jag hade fan kunnat dricka flera ton av apelsinjuice. ÄÄÄÄLSKAR!
Snart ska jag städa rummet lite snabbt och lätt, sedan fixa mig och sedan vid två blir det att dra till Lönsboda och träffa muppen. Ska hjälpa han med veden och sedan tänker jag anfalla hans säng och krama hans kuddar. Mohahah. Så ond jag är :') Seriöst, jag älskar verkligen hans säng haha. Och sen ska jag leka med hans katter också, åh dom söta små liven. Man får ju aldrig nog av dom heller, de är ju så otroligt underbara! Haha.
Nä, nu ska jag sluta uppehålla er med mig tråkiga snack. Hoppas alla får en superbra dag! :))

Av alla misstag man gör så lär man sig en läxa, jag har förstått det nu. Tydligen krävdes det att jag skulle göra samma misstag två gånger för att förstå läxan. Men kanske var det värt det, för det kommer förmodligen leda till något bra. Allt dåligt leder till något bra i slutändan, ännu en sak jag lärt mig. Nu när kag lärt mig läxan så vet jag att aldrig aldrig aldrig att jag gör detta misstaget igen iallafall. Men det lär ju ändå inte hända. Jag har inga fler hemligheter nu. Jag känner mig naken..som en öppen bok. Men kanske är det det bästa. För jag är sååå trött på att leva i skuggorna hela tiden, leva i en lögn. Skönt att slippa det nu iallafall. Jag vill vara den där ärliga, bra Amanda som folk tycker om. Den Amanda som Nicklas gjort mig till. För med honom kan jag vara mig själv, han låter mig vara töntig och stimmig och samtidigt så låter han mig säga vad jag tycker och tänker, göra sånt jag tycker om, han pratar med mig, lyssnar på mig, förstår mig, finns för mig. Det finns helt klart ingen underbarare än denna pojken. Mitt allt.
Jag har slutat skära mig, börjat äta något sånär ordentligt igen (första gången på va 2 år), slutat bita på naglarna och förstått att jag är fin precis som jag är och att jag inte måste vara perfekt. Jag har kommit till den insikten att allt det där som jag en gång i tiden tyckte var fult med mig själv faktiskt är fint. Jag är fin. Och det känns så inihelvetets skönt att säga det och veta att jafan, det stämmer ju! Efter igår så insåg jag en massa saker, och minst hälften av alla de sakerna vet jag inte vad det var. Jag vet bara att allt det jag förstod, det var viktigt och bra. Hela jag känner mig starkare, bättre, finare. Jag känner mig som jag. Mer än vad jag gjorde innan. Mer än vad jag gjort någonsin innan. Kanske berodde det på att jag var rädd som jag förstod allt det jag förstod igår. Rädd för att förlora allt som betyder något. Rädd för att förlora mig själv. Tankarna var där hela förmiddagen igår. Men de försvann sen. Och nu tänker jag ALDRIG mer låta dom komma tillbaka. Det spelar ingen roll att det bara är tankar och att jag inte lyder dom. Jag vill inte ens tänka tankarna. För jag är värd så mycket bättre. FÖR JAG ÄR BRA. Jag är inte dålig! Jag är inte misslyckad! Jag är inte värdelös! Och jag behöver inte vara rädd längre! Jag är Amanda. Och det finns ingen annan på jorden som jag hellre skulle vilja vara. <3

Spenderade söndagen tillsammans med Linda och hennes pappas hund Bamse, så här kommer lite bilder sen dess!

Har spenderat hela helgen tillsammans med älskade, bästa, underbaraste Nicklas och de fina vännerna Kevin, Linus och Linda.

Jag gör misstag, det gör vi alla, men när jag gör det känns det dubbelt så illa. Kanske stämmer det, kanske inte. Jag vill inte förstöra detta som är så bra, och nu har jag inga fler hemligheter, inga fler lögner, inget mer som kan förstöra. Jag tänker kämpa för det här, kämpa för att folk ska få tillbaka förtroendet för mig, kämpa för att visa att man kan lita på mig. Jag är ju en bra människa, jag är inte dålig. Jag är hur bra som helst, inte misslyckad eller helt fucked up i huvet som många andra. Jag tänker inte bara på mig själv, jag håller vad jag lovar, jag är inte som andra! Jag är verkligen inte det! Och jag vill verkligen inte att folk ska tro det heller. Jag vill bara gråta, behöver en kram. Vill ha min älskling här. Men för tillfället får jag nöja mig med Linda och hennes pappas hund, en av de finaste hundar jag någonsin träffat. Vackra Bamse. Kärlek i massor till den hunden, verkligen!
Jag saknar Nicklas, trots att vi träffades bara för några timmar sen. Jag vill att han ska vara här med mig, hålla om mig, pussa mig på pannan och kinden, hålla mig i handen, säga att jag är fin och att han tycker om mig. Åh, min älskling.
Hoppas att saker och ting ordnar sig snart, att allt blir bättre. För jag klarar inte detta.... :(

Nu kommer lite bilder från innan idag när jag, Nicklas och Linus träffade mamma i Osby, också en bild på Bamse också :)))<3