Av alla misstag man gör så lär man sig en läxa, jag har förstått det nu. Tydligen krävdes det att jag skulle göra samma misstag två gånger för att förstå läxan. Men kanske var det värt det, för det kommer förmodligen leda till något bra. Allt dåligt leder till något bra i slutändan, ännu en sak jag lärt mig. Nu när kag lärt mig läxan så vet jag att aldrig aldrig aldrig att jag gör detta misstaget igen iallafall. Men det lär ju ändå inte hända. Jag har inga fler hemligheter nu. Jag känner mig naken..som en öppen bok. Men kanske är det det bästa. För jag är sååå trött på att leva i skuggorna hela tiden, leva i en lögn. Skönt att slippa det nu iallafall. Jag vill vara den där ärliga, bra Amanda som folk tycker om. Den Amanda som Nicklas gjort mig till. För med honom kan jag vara mig själv, han låter mig vara töntig och stimmig och samtidigt så låter han mig säga vad jag tycker och tänker, göra sånt jag tycker om, han pratar med mig, lyssnar på mig, förstår mig, finns för mig. Det finns helt klart ingen underbarare än denna pojken. Mitt allt.
Jag har slutat skära mig, börjat äta något sånär ordentligt igen (första gången på va 2 år), slutat bita på naglarna och förstått att jag är fin precis som jag är och att jag inte måste vara perfekt. Jag har kommit till den insikten att allt det där som jag en gång i tiden tyckte var fult med mig själv faktiskt är fint. Jag är fin. Och det känns så inihelvetets skönt att säga det och veta att jafan, det stämmer ju! Efter igår så insåg jag en massa saker, och minst hälften av alla de sakerna vet jag inte vad det var. Jag vet bara att allt det jag förstod, det var viktigt och bra. Hela jag känner mig starkare, bättre, finare. Jag känner mig som jag. Mer än vad jag gjorde innan. Mer än vad jag gjort någonsin innan. Kanske berodde det på att jag var rädd som jag förstod allt det jag förstod igår. Rädd för att förlora allt som betyder något. Rädd för att förlora mig själv. Tankarna var där hela förmiddagen igår. Men de försvann sen. Och nu tänker jag ALDRIG mer låta dom komma tillbaka. Det spelar ingen roll att det bara är tankar och att jag inte lyder dom. Jag vill inte ens tänka tankarna. För jag är värd så mycket bättre. FÖR JAG ÄR BRA. Jag är inte dålig! Jag är inte misslyckad! Jag är inte värdelös! Och jag behöver inte vara rädd längre! Jag är Amanda. Och det finns ingen annan på jorden som jag hellre skulle vilja vara. <3

Spenderade söndagen tillsammans med Linda och hennes pappas hund Bamse, så här kommer lite bilder sen dess!